Från den dag hon fötts hade hon varit pappas flicka. Hans lilla ögonsten, perfekt ut i fingerspetsarna. Han hade önskat henne allt det bästa i livet och visste av egen målmedveten erfarenhet hur man fick det. Fostran blev därefter. Men trots faderns bästa intentioner kom det en dag när hon fick nog. Protesterade högt och vilt mot de skyhöga förväntningar och den perfekta bild fadern skapat i sitt inre. Pappas prinsessa abdikerade.
Så kan det gå när de binds för hårt.
SvaraRaderaGillar speciellt den sista meningen "pappas prinsessa abdikerade"
SvaraRaderaTack för kommentar vid sidan om. Jag har ingen aning om varför du inte kan kommentera hos mig.
Gillar också sista meningen speciellt.
SvaraRaderaBra
SvaraRaderaDen vägen man hoppas men inte vill att de ska ta oavsett uppfostran. Bra skrivet.
SvaraRaderaKort och koncist!
SvaraRaderaEn revolt som jag när jag var yngre hoppades på skulle hända... som en saga...
Bra!