Det var höst igen.
Hon visste vad det innebar.
Mörkret skulle lägga sig.
Sluta sig tätt intill henne
med trötthetens tyngd.
Viska negativa tankar.
Livet skulle börja storma
i takt till höstvindarnas symfoni.
Blanda hennes tårar med himlens.
Försöka få henne på fall.
Hon var redo den här gången.
Ville inte låta sig svepas med.
Hon skulle söka hjälp.
Be om en livboja
och sedan guppa med
i höststormens vågor.
En känsla som drabbar många just nu. En riktigt fin text, vemodig och hoppfull på samma gång.
SvaraRaderaMm...tyvärr är det ju många som INTE klarar av förändringen från sommar till höst osv
SvaraRaderaKlokt slut - att be om en livboj för att kunna guppa med.
SvaraRaderaVäldigt många fina liknelser, och ffa livbojen för att guppa med! Inte streta emot eller stå uppe på land. Utan helt enkelt följa medi höststormens vågor som ju kommer vare sig vi vill eller ej!
SvaraRaderaMörkret vänds till ljus. Ser framför mig hur hon lätt och ledigt guppar med i livets vågor :-).
SvaraRadera