Skrivpuff - Abdikera

Från den dag hon fötts hade hon varit pappas flicka. Hans lilla ögonsten, perfekt ut i fingerspetsarna. Han hade önskat henne allt det bästa i livet och visste av egen målmedveten erfarenhet hur man fick det. Fostran blev därefter. Men trots faderns bästa intentioner kom det en dag när hon fick nog. Protesterade högt och vilt mot de skyhöga förväntningar och den perfekta bild fadern skapat i sitt inre. Pappas prinsessa abdikerade.

Skrivpuff - Händer

Mario satt på pendeltåget in till stan och som vanligt hade han glömt att plocka med sig en Metro på stationen, men det gjorde ingenting. Han hade inga problem att sysselsätta sig medan tåget rullade fram mot en ny arbetsdag.

Han lät blicken vandra över medpassagerarna. Många kända ansikten vid det här laget efter några års pendlande. Blicken fastnade vid ett tonårspar som verkade vara inne i en livlig diskussion. Han kunde inte slita blicken från dem och blev helt fascinerad över dessa ivriga händer och fingrar som formades så skickligt snabbt och lätt till olika tecken. Mario var vanligtvis inte en nyfiken person, men kände att han så gärna hade velat veta vad de diskuterade. De blev mer yviga i gesterna och händer slogs ihop så hårt att det hördes ända till Marios sittplats. Mario tänkte att diskussionen måste övergått till ett gräl. Paret slutade plötsligt helt tvärt att teckna till varandra och tittade istället rakt mot honom. Han ryckte till och insåg att han verkligen måste suttit och stirrat intensivt på dem. Innan han hann vika av med blicken lyfte tonårskillen upp ett argt långfinger åt honom. Tja, lite teckenspråk förstod han nog allt ändå.