Skrivpuff - räkna

Agnes var knappt 6 år fyllda när hon började förskoleklassen fylld med spänning och förväntan. Hon var en framåt liten flicka med huvudet på skaft som la märke till detaljer de vuxna bara svepte förbi i sin slentrianmässiga vardag. Agnes liv var spännande och fullt med nya upptäckter och skatter var dag. Hon hade ivrigt väntat på att få börja skolan eftersom fröknarna på förskolan hade stärkt hennes självförtroende när de sagt att hon både kunde läsa, skriva och räkna lite grann. Därför förstod Anges inte varför hennes nya fröken inte kunde förstå att 1 + 1 faktiskt blev 3. Fröken undrade om Agnes hade använt sig av de små färgglada björnarna när hon räknade och Agnes nickade förståndigt och höll fast vid att 1 + 1 faktiskt blev 3. Fröken som var en snäll och förståndig människa och som genuint var intresserad och nyfiken på hur Agnes tänkte bad henne att visa hur hon hade gjort så att hon också kunde förstå hur det kan bli 3.

Agnes gick lydigt och hämtade burken med björnarna och ställde upp två blåa plastbjörnar framför sin fröken. Hon pekade på dem en i taget och sa:

-Här är mamma björn och här är pappa björn. Sen när de flyttar ihop så blir det ju en bebis björn. Hon tog fram ytterligare en björn och ställde vid de andra två och började räkna högt. Ett, två, tre. Tre björnar. 1 + 1 blir 3, log hon triumferande. Fröken kliade sig i huvudet. Det var ju hur logiskt som helst. 1 + 1 blev ju verkligen 3 ibland.

Skrivpuff - sakna

Det hade redan gått ett år och även om Tess hade hittat nya vägar i sitt liv kunde hon inte riktigt vänja sig vid den tomhetskänsla dottern Ida lämnade efter sig när hon bodde hos sin pappa Jocke. Lägenheten var så tyst, så stilla, så öde.

Insikterna hade kommit en efter en under året och fyllt henne med sorg över att hon nu skulle missa halva dotterns uppväxt. Den tyngsta insikten var att även om hon kände en intensiv saknad efter Ida varannan vecka, så bar Ida alltid en saknad över någon av föräldrarna, den hon inte för stunden bodde hos. Hur väl Tess och Jocke än samarbetade för att det skulle bli så bra som möjligt för Ida, så gick det inte att komma ifrån att Ida fick betala ett pris och Tess kunde bara hoppas att det priset var lägre än det Ida hade fått betala om hon och Jocke hade fortsatt att leva tillsammans.

Skrivpuff - Dåraktigt

- Mamma jag är hungrig. När blir det mat?

- Nähä du, lilla gumman! Du ska väl inte förstöra godissuget med mat heller.

- Men snälla mamma! Lite kan jag väl få.

- Nej, det blir ingen mat förrän du ätit upp hela godispåsen. Se så sluta tjata om mat nu!

- Okej, jag ska! Men om jag äter hela godispåsen, får jag lite då?

- Ja, det är ju trots allt lördag idag.