Skrivpuff 330-336

Hon höll luren krampaktigt. Den pulserande smärtan gjorde henne gråtfärdig. Hon bad en stilla bön om att någon skulle ha tid att ta emot henne.

Hon brukade vara nervöst svettig på överläppen när hon satt i väntrummet, men denna gång var svettdropparna tecken på smärta. Skräckens verktyg skulle denna gång befria henne från helvetet. Återställa balansen, göra livet perfekt smärtfritt igen. Var denna rädsla kom ifrån förstod hon inte. Det fanns inga traumatiska erfarenheter i det förgågna.

Hon var ändå lite nervös och vågade knappast hoppas på att det fanns några genvägar denna gång. Hon hade suttit här många gånger tidigare och då varit för rädd för att fråga. Han hade då låtit visdomen sitta kvar, men spolat rent och ut hade det kommit en rik bakteriell sörja.

Hon hörde sitt namn och följde tacksamt med.


(Veckans skrivpuffar: verktyg, ha tid, perfekt, att fråga, förgångna, genvägar, vara rik)

Skrivpuff 329 om att blanda

Ännu en helg med studier. Bara en termin kvar nu. Magisteruppsats skulle skrivas. Hon suckade när hon såg högen med arbete som låg och väntade på henne på vardagsrumsbordet. Det var flera månader sedan där satt goda vänner. Nu var det utbytt till arbetsbord. Hon hade inte räknat med att det skulle ta riktigt så mycket av hennes tid och energi att blanda studier på halvfart med heltidsarbete. Hon var inne på fjärde året och om det inte varit för facebook, så hade hon säkert tappat kontakten med flera av sina vänner och bekanta. Livet hade blivit satt på paus. Det fanns en liten fara med det, men hon trängde undan tankarna på det och hoppades att det skulle vara värt det i slutändan. Hon undrade hur det skulle kännas när hon var färdig med studierna. Vad skulle hon då göra med all sin tid?

Skrivpuff 328 om tvekan

Hon stirrade ner i badkaret. Hon hade precis tänkt sköja bort resterna av bubblor från dotterns bad när hon såg något litet smått. Hon böjde sig ner och plockade upp det med en bit toapapper. Hon vred och vände på pappersbiten för att syna fyndet närmare. Plötsligt sprattlade små ben till. Hon ryste förfärat och tyckte det började klia i hårbotten. Hon var medveten om sin hypokondri när det kom till löss och klarade inte av att någon ens nämnde ordet utan att hon var tvungen att klia sig i hårbotten. Hon hade dock klarat sig från själva erfarenheten, när hon nu stod öga mot öga med vad som kanske var en livs levandes lus. Men hon var tveksam. Hon ropade till dottern att komma in i badrummet med sitt förstoringsglas. Sedan satt de där och stirrade. Funderade på vad det kunde vara för något, samtidigt som hon kliade sig i hårbotten.

Skrivpuff 326 om lucka nummer 1

Det var äntligen dags. Hon höll den lila julkalendern i händerna. Den kändes magisk och inte alls särskilt traditionell, vare sig i färg eller utformning, förutom att den hade de sedvanliga 24 luckorna. Den lila kalendern hade sålt i stora upplagor. Ingen visste vem som hade skapat den eller vad den innehöll. Det hade börjat tisslats och tasslats om den på facebook och till slut hade det blivit en nyhet i morgontidningen. TV-nyheterna hade tagit upp fenomenet och det hela hade diskuterats i programmet Debatt. Alla ville ha en och trots stor nyfikenhet så höll alla andan och väntade med andakt att öppna den första luckan till 1 december infann sig. Chokladkalendrar kunde man öppna i förväg, det fanns liksom ingen magi över en sådan, men den lila kalendern vågade man inte öppna i förväg i rädsla av att magin skulle vara bruten.

Hon visste precis var lucka nummer 1 satt. Hon hade kikat på den flera gånger sedan hon köpt kalendern. Hon öppnade den sakta och läste sedan texten den innehöll. Funderade lite. Gick ut i hallen och drog på sig ytterkläder och skor. Det var dags att bege sig till jobbet. Ute på gatan gnistrade den vita snön i takt med att solen gick upp. Hon kände sig mer vaken än på länge och fylld av någonting. En ny, men ändå välkänd känsla. Hon såg sig omkring. Många medmänniskor som i snabb takt förflyttade sig till fots, på cykel eller i bil. Några stod i en busskur och huttrade. Hon hade inte lagt märke till alla dessa människor tidigare. Hon hade själv varit en av dem, så fokuserad på att ta sig från punkt A till punkt B att hon gick miste om vad som hände omkring henne. En dam halkade vid övergångsstället. Hon skyndade dit och hjälpte henne upp. Det här skulle bli en riktigt bra dag. Det kände hon. Bra och intressant. Undra hur många som skulle behöva hennes hjälp under dagen. Hon tänkte på den lila kalendern där hemma och vad för uppdrag den skulle ge henne imorgon.