Skrivpuff 326 om lucka nummer 1

Det var äntligen dags. Hon höll den lila julkalendern i händerna. Den kändes magisk och inte alls särskilt traditionell, vare sig i färg eller utformning, förutom att den hade de sedvanliga 24 luckorna. Den lila kalendern hade sålt i stora upplagor. Ingen visste vem som hade skapat den eller vad den innehöll. Det hade börjat tisslats och tasslats om den på facebook och till slut hade det blivit en nyhet i morgontidningen. TV-nyheterna hade tagit upp fenomenet och det hela hade diskuterats i programmet Debatt. Alla ville ha en och trots stor nyfikenhet så höll alla andan och väntade med andakt att öppna den första luckan till 1 december infann sig. Chokladkalendrar kunde man öppna i förväg, det fanns liksom ingen magi över en sådan, men den lila kalendern vågade man inte öppna i förväg i rädsla av att magin skulle vara bruten.

Hon visste precis var lucka nummer 1 satt. Hon hade kikat på den flera gånger sedan hon köpt kalendern. Hon öppnade den sakta och läste sedan texten den innehöll. Funderade lite. Gick ut i hallen och drog på sig ytterkläder och skor. Det var dags att bege sig till jobbet. Ute på gatan gnistrade den vita snön i takt med att solen gick upp. Hon kände sig mer vaken än på länge och fylld av någonting. En ny, men ändå välkänd känsla. Hon såg sig omkring. Många medmänniskor som i snabb takt förflyttade sig till fots, på cykel eller i bil. Några stod i en busskur och huttrade. Hon hade inte lagt märke till alla dessa människor tidigare. Hon hade själv varit en av dem, så fokuserad på att ta sig från punkt A till punkt B att hon gick miste om vad som hände omkring henne. En dam halkade vid övergångsstället. Hon skyndade dit och hjälpte henne upp. Det här skulle bli en riktigt bra dag. Det kände hon. Bra och intressant. Undra hur många som skulle behöva hennes hjälp under dagen. Hon tänkte på den lila kalendern där hemma och vad för uppdrag den skulle ge henne imorgon.