Attityd

Vadå dålig attityd?

Vad är det för fel på min attityd?

Den är helt rätt för mig!

Bara för att vi inte tycker likadant,

för att vi inte har samma inställning till det här.

Det kanske är din attityd det är fel på!

Jag tycker du har en dålig attityd till attityder.

Belöningssystemet

Suget

drog och slet

upptog alla tankar

lovordade

hotade

röt

tjöt

lockade

bara en sista gång...

Nej!

Skrivpuff - Verktygslåda

Det var Filippas tionde födelsedag. Hon hade redan öppnat sina paket, men så hade mamma smugit iväg med ett lite lurigt leende på läpparna och kommit tillbaka med ett paket till.

Filippa vägde det med ögonen innan hon tog emot det med utsträckta armar. Det var stort, måste vara tungt. Men det var det inte så farligt tungt. Hon öppnade paketet varsamt, så som hon sett farmor göra många gånger tidigare. För att suga på karamellen, brukade farmor säga, medan alla visste att det nog mer hade att göra med att hon inte ville skada inslagspappret som hon sedan återanvände till annat. Filippa ville suga på karamellen. Sista paketet.

En verktygslåda.

Filippa tittade skeptiskt på den och sedan lite frågande på sin mamma, som bara stod och log.

-Det här min dotter, det är livets verktygslåda det.

Åh, alltid så pinsamt dramatisk, tänkte Filippa. Hon öppnade ändå lådan med spänning, kanske låg det ytterligare ett litet paket i den.

-Men mamma den är ju tom.

-Nejdå, inte alls. Den är fylld med all vår kärlek och tilltro till dig. De verktyg du behöver i ditt liv måste du själv finna.

-Verktyg?

- Ja, kunskaper, förmågor och egenskaper som alla måste finna på vägen för att klara sig bra i livet och din resa har ju redan börjat. Den började för tio år sedan. Se här, sa mamman och höll upp ett litet utklippt kort på en bestämd liten två-åring med armarna i kors. Här lärde du dig att säga nej och sätta gränser mot andra. Det är en viktig förmåga. Det måste man kunna göra så inte andra bara kör rakt över en. Lägg den i lådan. Och här, fortsatte mamma och höll upp en ny bild på en fyraårig Filippa och bästisen Sara grävandes i sandlådan på förskolan. Här lärde du dig att dela med dig, att turas om och att ha roligt tillsammans. Lägg den i lådan. Det finns mycket mer som du redan nu kan lägga i din låda om du tänker efter.

Både pappa och jag har fått göra samma resa. Vi berättar gärna om våra erfarenheter och vad vi lärt oss av livet när du upplever liknande saker. Vi kan då berätta om olika redskap vi plockat med oss och du kan även då få prova dem och se om de skulle passa dig. Men annars måste du ut och finna de redskap som just du behöver på vägen i ditt liv. De som passar just dig. Några kommer du skaffa lätt och andra får du kämpa lite mer för. Min verktygslåda är ännu inte heller full och ibland behöver jag byta ut några av mina gamla redskap för de har blivit rostiga och passar mig inte längre.

Filippa la korten i sin verktygslåda och stängde den. Mamma borde verkligen sluta läsa alla de där böckerna om att hitta sitt inre sanna väsen eller vad de nu hette. Hon tittade på verktygslådan. Lite häftig var den allt ändå, men hon tänkte inte berätta om den för kompisarna när de frågade henne i skolan om vad hon hade fått. Den fick vara hemlig. Hennes hemliga verktygslåda.

Skrivpuff om att hämnas

"Ungjävlar", fräste Bertil mellan sammanbitna tänder. Det var redan mörkt ute men han var fortfarande iklädd den sedvanliga munderingen, som knappast längre kunde kallas blåställ efter alla hårda tvättomgångar där diverse fläckar och annat oidentifierbart satt sina spår. Det blåa hade definitivt bleknat i takt med Bertils hår under år av slit som skolans vaktmästare och alltiallo.

Han hade tappat räkningen på antal tuggummi han skrapat bort och hittat på de mest underliga ställen, saker som han försökt sätta ihop igen och laga efter barnens vilda framfart eller väggar och skåp han fått rengöra från klotter eller i värsta fall som nu, åter igen, stå och måla över på skolbyggnadens fasad.

Han visste nog allt vilka de var. Han hade tagit dem på bar gärning mer än en gång, men det hade inte lett till någonting. Det enda rektorn gjorde var att prata och prata och föräldrarna som alla med rynkande panna vände sig till sina barn och sa: "Nej men lille vän så får du väl inte göra förstår du väl". Bertil tyckte att det fick vara slutpratat nu. Gillade de kladd och klotter så skulle de banne mig få kladd och klotter. Bertil tog ett steg tillbaka och betraktade väggen. Inte så illa tyckte han själv med tanke på att det var första graffitimålningen han någonsin gjort. Han hade fått mersmak. Hrm, visst har de en lista över alla de där barnens hemadresser någonstans inne på kansliet och visst kommer han väl in där med sin stora feta vaktmästarnyckelknippe? Bertil packade snabbt ner sina sprayflaskor i ICA-påsen och gick med bestämda steg in i den tomma skolbyggnaden med riktning mot kansliet. Det skulle bli en lång natt. Kanske kunde han sätta upp det som övertid.