Skrivpuff - Att veta

Hur kunde han veta? Som den skeptiker hon var hade hon försökt rationalisera bort det hela. Hon hade skrattat, förlöjligat det och försökt föra in logiska resonemang inför kompisen på vägen hem, som tidigare varit så pratsam men efteråt blivit stum och gick och stirrade tomt framför sig på vägen hem. Men resonemangen höll inte hur mycket hon än hade försökt övertala sig själv. Hon kände sig penetrerad, avslöjad, naken, våldförd. Kunde inte skaka av sig känslan. Hon frös och drog täcket över huvudet, men varje gång hon blundade såg hon hans ögon framför sig. Intensiteten.

Lösryckta ögonblick tycktes göra sig påminda, men tankarna avbröt varandra och hon fick inget grepp om dem. Hon klev upp ur sängen, drog täcket om sin kropp och tassade iväg mot TV-soffan i vardagsrummet. Efter ett tappert försök att dränka tankarna i en gammal repris av MacGyver gav hon upp, stängde av TV:n och kröp ihop i fosterställning. Hon tog mod till sig , slöt ögonen och mötte hans blick igen. Han log. Du vet vad du måste göra, sa han stillsamt.

Skrivpuff - spå

Hennes kompis hade tjatat på henne i flera veckor. Det skulle bara vara en kul grej. Som ateist trodde hon varken på någon gud, något övernaturligt eller tal om energiformer mer än de energikällor som fanns i naturen och som försåg hennes lägenhet med elektricitet och värme. Ändå kunde hon inte bortse från att hon fylldes av en märklig respekt inför denna häxa, som han så öppet kallade sig. Han var en spenslig ung man iklädd jeans och enfärgad skjorta. Han levde inte upp till bilden av en häxa precis, men trots hans alldagliga utseende och vänliga leende var det någon som hon verbalt inte ville trampa på tårna, utan hon höll sina åsikter tyst för sig själv. Hennes kompis däremot tjattrade nervöst på medan hon slog sig ner på stolen framför honom och verkade inte inse att hon redan lyckats avslöja stora delar av sitt liv på några få minuter. Öppen som en bok. Henne hade nog vem som helst kunnat spå.

-Nej, sa han lugnt när tjattret hade tystnat. Jag vill börja med dig. Hans påträngande blick hade följt henne sedan hon kom in. Hon hade inte riktigt vågat möta den och hon hade försökt sjunka in i bakgrunden så gott hon kunde.

-Nej, nej, jag är bara sällskap, sa hon ursäktande och log. Kompisen gav ifrån sig ett litet nervöst skratt och började resa sig.

-Jag känner att jag verkligen vill tala med dig, sa han, och för dig gör jag det helt kostnadsfritt. Han höll uppmanande ut stolen för henne, där kompisen tidigare hade suttit och hon kände hur hon motvilligt tog stegen och satte sig ner. Så där ja, sa han belåtet och slog sig ner på stolen på andra sidan bordet. Nu börjar vi.

Skrivpuff - filma

Ibland hade jag önskat att man fick lov att filma inne i skolan. Ha övervakningskameror helt enkelt. Då skulle kanske Skolinspektionen, BEO och alla "förstå-sig-påare utan pedagogisk högskoleutbildning" eller erfarenhet av arbete inom skolans värld kunna se hur verkligheten faktiskt ser ut. Vissa föräldrar skulle kunna få se svart på vitt och sätta sina gapiga ord i halsen om hur det är fel på lärarna och på alla andras ungar, medan deras eget barn aldrig gör något fel och heller därför aldrig behöver ta något som helst ansvar för sina handlingar. Med en kamera i nyllet skulle kanske de flesta skärpa till sig - både vuxna och barn.

Fast är det ett sådant samhälle jag egentligen vill ha? Och gör jag nu inte det jag vanligtvis tycker alla i debattprogrammen gör; rör mig tankemässigt enbart på ytan, tänker i svart och vitt och letar efter en enkel lösning, en quick fix, på ett problem som är mer komplext än så. Och kanske är det så att jag tänker i dessa banor för att jag just nu känner mig trött och något utarbetad, fastän jag egentligen vet att jag innerst inne älskar mitt jobb....jo kanske det, men ibland hade det allt varit skönt med en quick fix.