Insikterna hade kommit en efter en under året och fyllt henne med sorg över att hon nu skulle missa halva dotterns uppväxt. Den tyngsta insikten var att även om hon kände en intensiv saknad efter Ida varannan vecka, så bar Ida alltid en saknad över någon av föräldrarna, den hon inte för stunden bodde hos. Hur väl Tess och Jocke än samarbetade för att det skulle bli så bra som möjligt för Ida, så gick det inte att komma ifrån att Ida fick betala ett pris och Tess kunde bara hoppas att det priset var lägre än det Ida hade fått betala om hon och Jocke hade fortsatt att leva tillsammans.
Verkligheten kommer nära, oron ...
SvaraRaderaSå verkligt och så himla nära det svåra i separationer, just tankarna som bor i barn och pris man är så orolig
SvaraRaderaAlltid barnen som får betala. Och de vuxna. Saknaden tar aldrig slut.
SvaraRaderaTänkvärt.
SvaraRadera