Projekt

Att träffa någon 2013 är världens projekt.

Först behöver du hitta en nätdejtingsajt som passar dig. Det finns många olika nätdejtingsajter utifrån ålder, utbildningsgrad, intressen och vad för typ av förhållande du är ute efter. "Alla vi som älskar fjärilar" och gud vet vad.

Gratissajterna kan vara lite mindre seriösa och du får räkna med att folk kan utge sig för att vara någon helt annan än de är eller bara leker katt-råtta-lekar med dig. Betalar du kan du råka hamna på en sajt där folk egentligen anser sig vara för fina för att befinna sig på just en nätdejingsajt. De tar sig själva och att hitta någon på så stort allvar att ingen tar första steget utan alla bara tittar lite på varandras profiler. Betala och bli tittad på - inte betala och få kontakt med många besynnerliga människor. Valet är ditt.

När du valt nätdejtingsajt ska du komma på ett profilnamn. Det blir din logo, som ska sticka ut i mängden, vara seriöst men inte för seriöst. När du väl kommit på ett bra profilnamn är det redan upptaget och efter tio minuter av att ha provat olika namnförslag orkar du till slut inte bry dig utan du skriver det första som poppar upp i ditt huvud eller något du råkar lägga ögonen på. Bananfodral. Nej, det var visst upptaget det med.

Dags att fylla i allmänna uppgifter om dig själv likt en "Minna vänner-bok" från mellanstadietiden. Du pustar ut. Jämfört med att komma på ett profilnamn som är ledigt känns det här lätt. Bara till att klicka i olika förslag över hur du ser ut, dina egenskaper och vad du gillar att göra, sport du utövar och musik du gillar att lyssna till. Hur lång är du, hur långt hår har du, hur långa tånaglar har du? 

Egenskaper. Jodå, du kan bli arg, så kanske temperamentsfull passar? Jo, du kan både bli ledsen och rörd, så kanske känslosam? Jo, du är omtänksam och även ganska humoristisk. Du ögnar igenom hela listan och inser att du ju faktiskt kan vara allt beroende på med vem du är och vilken situation du befinner dig i. Äsch, du kan lika gärna kryssa i allt. Eller inget. Bäst att du ser efter hur de andra har gjort. Utöver det ska du marknadsföra dig med minst 200 tecken och även fylla i vad det är du söker. 

Det är bra om du lägger upp en bild. Tydligen ska du ha en bild där du kör bil, en där du sitter och gullar med en katt eller brorsdottern, en bild där du är lite mer lättklädd, gärna i gymmet där du kan spänna musklerna lite. Ytterligare en bild där du visar dig i full gång med någon annan hobby än träning. Ett på ditt hus och har du inget hus kan du ta ett på ditt vardagsrum. Har du motorcykel, ja men då måste det ju finnas en bild på den med och glöm framförallt inte bilder från alla dina resor. Kanske du borde lägga upp en bild på moster Agda med pensionärsmustachen, så att personen vet hur du kan komma att se ut i framtiden. Det är dock mindre bra om du lägger upp en bild från när du var ung och utan spår av att du har levt lite. De förväntningar du då bygger upp hos den andre rivs brutalt ner när ni eventuellt ses. Nej, gamla utseende-meriter kan du inte ha i ditt CV här. Nej, det är nog bäst ändå att ha bilder där du ser helt alldaglig och precis så där lagom ut, så kanske du blir någons wow-faktor när ni ses i verkliga livet sen.

Profilen är klar. Nu börjar arbetet. Du kan antingen hålla dig inloggad utan att du är speciellt aktiv likt en tålmodig fiskare som sitter i en båt mitt ute på en sjö och guppar och väntar på napp eller så kan du använda dig av en sökmotor där du åter igen fyller i vad du söker efter och du liksom pricerunner får upp olika förslag på tänkbara varor som kan passa dig och till vilket pris, d.v.s. med vilket bagage människan kommer och vad du själv förväntas leva upp till. 

När du hittar någon som verkar intressant kan du antingen skicka iväg en flirt eller skriva ett meddelande. Den mer subtila eller blyga flirtaren går in på din sida gång på gång, för att på så sätt visa intresse. Det kan dock även vara så att du har att göra med en vimsig och något glömsk person som inte kommer ihåg att han eller hon varit inne på din sida tidigare och att det därför inte behöver betyda någonting alls. När du skriver ett meddelande ska det vara trevligt, intressant, men viktigast av allt - inte för långt. Skriver du för långt kan du skrämma bort den du fått på kroken, då detta tydligen upplevs som att du är en alltför intensiv människa. Nej, håll dig kort, men inte för kort så får du kanske möjlighet att håva upp det du fått på kroken för närmare beskådning.

Om intresse uppstår är det dags för att ta en promenad, fika eller ett glas öl eller vin. Vissa föredrar att byta mobilnummer först och sms:a lite fram och tillbaka eller för de riktigt modiga  - tala över telefon. Det är bra att träffas på neutral plats och inte för sent på dagen. Första dejten ska helst inte pågå mycket längre än en timme. Bra om du har bokat upp något efteråt, så det blir ett naturligt avslut. Känns det trevligt kan man boka in ytterligare en träff. Är man inte intresserad, verkar det vara som så att man säger att det var trevligt och "vi hörs" och sedan hör man inte av sig eller svarar på ytterligare meddelanden. 

Vad är det då folk söker? Jo, du ska helst träna varje dag, men ändå kunna sitta i soffan, pilla dig i naveln och vräka i dig godis. Du ska vara en globetrotter, äventyrlig men samtidigt älska lugna myskvällar hemma med din partner, vara "färdiglekt" på krogen men ändå uppskatta att gå ut med dina vänner och måna om att ge och ha mycket egen tid, men ändå alltid helst vilja vara tillsammans med din partner. Du ska klä dig modernt och sofistikerat, men ändå ha en avslappnad stil. Kan du leva upp till det här och samtidigt matcha otaliga sökkriterier vad gäller ålder, längd, huruvida du vill ha barn eller ej så kanske....ja kanske har du en chans att hitta kärleken på nätet.

Skrivpuff - räkna

Agnes var knappt 6 år fyllda när hon började förskoleklassen fylld med spänning och förväntan. Hon var en framåt liten flicka med huvudet på skaft som la märke till detaljer de vuxna bara svepte förbi i sin slentrianmässiga vardag. Agnes liv var spännande och fullt med nya upptäckter och skatter var dag. Hon hade ivrigt väntat på att få börja skolan eftersom fröknarna på förskolan hade stärkt hennes självförtroende när de sagt att hon både kunde läsa, skriva och räkna lite grann. Därför förstod Anges inte varför hennes nya fröken inte kunde förstå att 1 + 1 faktiskt blev 3. Fröken undrade om Agnes hade använt sig av de små färgglada björnarna när hon räknade och Agnes nickade förståndigt och höll fast vid att 1 + 1 faktiskt blev 3. Fröken som var en snäll och förståndig människa och som genuint var intresserad och nyfiken på hur Agnes tänkte bad henne att visa hur hon hade gjort så att hon också kunde förstå hur det kan bli 3.

Agnes gick lydigt och hämtade burken med björnarna och ställde upp två blåa plastbjörnar framför sin fröken. Hon pekade på dem en i taget och sa:

-Här är mamma björn och här är pappa björn. Sen när de flyttar ihop så blir det ju en bebis björn. Hon tog fram ytterligare en björn och ställde vid de andra två och började räkna högt. Ett, två, tre. Tre björnar. 1 + 1 blir 3, log hon triumferande. Fröken kliade sig i huvudet. Det var ju hur logiskt som helst. 1 + 1 blev ju verkligen 3 ibland.

Skrivpuff - sakna

Det hade redan gått ett år och även om Tess hade hittat nya vägar i sitt liv kunde hon inte riktigt vänja sig vid den tomhetskänsla dottern Ida lämnade efter sig när hon bodde hos sin pappa Jocke. Lägenheten var så tyst, så stilla, så öde.

Insikterna hade kommit en efter en under året och fyllt henne med sorg över att hon nu skulle missa halva dotterns uppväxt. Den tyngsta insikten var att även om hon kände en intensiv saknad efter Ida varannan vecka, så bar Ida alltid en saknad över någon av föräldrarna, den hon inte för stunden bodde hos. Hur väl Tess och Jocke än samarbetade för att det skulle bli så bra som möjligt för Ida, så gick det inte att komma ifrån att Ida fick betala ett pris och Tess kunde bara hoppas att det priset var lägre än det Ida hade fått betala om hon och Jocke hade fortsatt att leva tillsammans.

Skrivpuff - Dåraktigt

- Mamma jag är hungrig. När blir det mat?

- Nähä du, lilla gumman! Du ska väl inte förstöra godissuget med mat heller.

- Men snälla mamma! Lite kan jag väl få.

- Nej, det blir ingen mat förrän du ätit upp hela godispåsen. Se så sluta tjata om mat nu!

- Okej, jag ska! Men om jag äter hela godispåsen, får jag lite då?

- Ja, det är ju trots allt lördag idag.

Skrivpuff - Att veta

Hur kunde han veta? Som den skeptiker hon var hade hon försökt rationalisera bort det hela. Hon hade skrattat, förlöjligat det och försökt föra in logiska resonemang inför kompisen på vägen hem, som tidigare varit så pratsam men efteråt blivit stum och gick och stirrade tomt framför sig på vägen hem. Men resonemangen höll inte hur mycket hon än hade försökt övertala sig själv. Hon kände sig penetrerad, avslöjad, naken, våldförd. Kunde inte skaka av sig känslan. Hon frös och drog täcket över huvudet, men varje gång hon blundade såg hon hans ögon framför sig. Intensiteten.

Lösryckta ögonblick tycktes göra sig påminda, men tankarna avbröt varandra och hon fick inget grepp om dem. Hon klev upp ur sängen, drog täcket om sin kropp och tassade iväg mot TV-soffan i vardagsrummet. Efter ett tappert försök att dränka tankarna i en gammal repris av MacGyver gav hon upp, stängde av TV:n och kröp ihop i fosterställning. Hon tog mod till sig , slöt ögonen och mötte hans blick igen. Han log. Du vet vad du måste göra, sa han stillsamt.

Skrivpuff - spå

Hennes kompis hade tjatat på henne i flera veckor. Det skulle bara vara en kul grej. Som ateist trodde hon varken på någon gud, något övernaturligt eller tal om energiformer mer än de energikällor som fanns i naturen och som försåg hennes lägenhet med elektricitet och värme. Ändå kunde hon inte bortse från att hon fylldes av en märklig respekt inför denna häxa, som han så öppet kallade sig. Han var en spenslig ung man iklädd jeans och enfärgad skjorta. Han levde inte upp till bilden av en häxa precis, men trots hans alldagliga utseende och vänliga leende var det någon som hon verbalt inte ville trampa på tårna, utan hon höll sina åsikter tyst för sig själv. Hennes kompis däremot tjattrade nervöst på medan hon slog sig ner på stolen framför honom och verkade inte inse att hon redan lyckats avslöja stora delar av sitt liv på några få minuter. Öppen som en bok. Henne hade nog vem som helst kunnat spå.

-Nej, sa han lugnt när tjattret hade tystnat. Jag vill börja med dig. Hans påträngande blick hade följt henne sedan hon kom in. Hon hade inte riktigt vågat möta den och hon hade försökt sjunka in i bakgrunden så gott hon kunde.

-Nej, nej, jag är bara sällskap, sa hon ursäktande och log. Kompisen gav ifrån sig ett litet nervöst skratt och började resa sig.

-Jag känner att jag verkligen vill tala med dig, sa han, och för dig gör jag det helt kostnadsfritt. Han höll uppmanande ut stolen för henne, där kompisen tidigare hade suttit och hon kände hur hon motvilligt tog stegen och satte sig ner. Så där ja, sa han belåtet och slog sig ner på stolen på andra sidan bordet. Nu börjar vi.

Skrivpuff - filma

Ibland hade jag önskat att man fick lov att filma inne i skolan. Ha övervakningskameror helt enkelt. Då skulle kanske Skolinspektionen, BEO och alla "förstå-sig-påare utan pedagogisk högskoleutbildning" eller erfarenhet av arbete inom skolans värld kunna se hur verkligheten faktiskt ser ut. Vissa föräldrar skulle kunna få se svart på vitt och sätta sina gapiga ord i halsen om hur det är fel på lärarna och på alla andras ungar, medan deras eget barn aldrig gör något fel och heller därför aldrig behöver ta något som helst ansvar för sina handlingar. Med en kamera i nyllet skulle kanske de flesta skärpa till sig - både vuxna och barn.

Fast är det ett sådant samhälle jag egentligen vill ha? Och gör jag nu inte det jag vanligtvis tycker alla i debattprogrammen gör; rör mig tankemässigt enbart på ytan, tänker i svart och vitt och letar efter en enkel lösning, en quick fix, på ett problem som är mer komplext än så. Och kanske är det så att jag tänker i dessa banor för att jag just nu känner mig trött och något utarbetad, fastän jag egentligen vet att jag innerst inne älskar mitt jobb....jo kanske det, men ibland hade det allt varit skönt med en quick fix.