"Jag kommer aldrig vänja mig vid det här", tänkte Lea medan hon plockade undan dotterns tågbana av trä som låg kvar i hallen, där hon nyss suttit och lekt. Lea kastade ner bitarna av tågbanan i en av dotterns leksakslådor, suckade högt och gick ut i köket för att hämta den bärbara telefonen. Hon slog numret till den tidigare kollegan och numera goda väninnan och satte på kaffebryggaren under tiden signalerna gick fram. "Fan, inget svar. Ingen idé att ringa någon av de andra vännerna. De har fullt upp med eget familjeliv vid den här tiden på dygnet och ingen uppskattar telefonsamtal mitt i middagen eller när man hjälper sina barn med läxorna", tänkte Lea.
Hon satte på radion och lägenheten fylldes av Alexanders Rybaks vinnarlåt Farytale. Lea funderade över hur många anställda de egentligen behövde ha på radiostationen. De spelade ju ändå bara samma låtar om och om igen. Att ha på radion i bakgrunden när man diskar eller kör bil är som att bli hjärntvättad. Oavsett vad man tycker om låten egentligen, så kan man ändå inte låta bli att lära sig texten utantill. Hon sjöng med lite tyst för att se om hennes hypotes stämde. Jovisst, kunde hon texten. Hon funderade på om hon kunde gissa vilken låt som skulle komma därefter. Hon chansade på Pokerface med Lady Gaga och mycket riktigt började den låten efter några sekunder dunka ut ur högtalarna.
Hon stängde av radion och hällde upp en kopp kaffe och tog den med sig in i vardagsrummet. Där blev hon stående ett tag och funderade över vad hon skulle göra resten av kvällen. Lea hade många intressen och vänner och hade egentligen inga svårigheter att fylla sin tid, men kände sig alltid lite tagen av den omställning första kvällen innebar när dottern flyttat till sin pappa. Lea kände sig smått handlingsförlamad. Att vara ensamstående mamma innebar ofta ett högt tempo med många glädjeämnen de veckor hon hade sin dotter. Den tystnad som infann sig när dottern flyttade kändes så massiv och trots att det gått tre år, så gjorde Lea allt för att fly den. Vanligtvis brukade hon se till att träffa någon kompis och lämna lägenheten den här första kvällen. Hon funderade över om hon skulle åka och hyra en film eller börja läsa den nya boken hon köpte häromdagen, men hon förblev stående mitt i vardagsrummet smuttandes på sitt kaffe.
Solen sken in genom de stora vardagsrumsfönstrena. Lea gick fram till balkongdörren, öppnade den, gick ut och slog sig ner i en av de bekväma utemöblerna hon skaffade för någon månad sen. Där satt hon och blickade ut över den lummiga parken, som nästan var tom på folk nu, tog en stor klunk kaffe och lutade huvudet lite bakåt, blundade och njöt av kvällssolen i tystnad.
Hon satte på radion och lägenheten fylldes av Alexanders Rybaks vinnarlåt Farytale. Lea funderade över hur många anställda de egentligen behövde ha på radiostationen. De spelade ju ändå bara samma låtar om och om igen. Att ha på radion i bakgrunden när man diskar eller kör bil är som att bli hjärntvättad. Oavsett vad man tycker om låten egentligen, så kan man ändå inte låta bli att lära sig texten utantill. Hon sjöng med lite tyst för att se om hennes hypotes stämde. Jovisst, kunde hon texten. Hon funderade på om hon kunde gissa vilken låt som skulle komma därefter. Hon chansade på Pokerface med Lady Gaga och mycket riktigt började den låten efter några sekunder dunka ut ur högtalarna.
Hon stängde av radion och hällde upp en kopp kaffe och tog den med sig in i vardagsrummet. Där blev hon stående ett tag och funderade över vad hon skulle göra resten av kvällen. Lea hade många intressen och vänner och hade egentligen inga svårigheter att fylla sin tid, men kände sig alltid lite tagen av den omställning första kvällen innebar när dottern flyttat till sin pappa. Lea kände sig smått handlingsförlamad. Att vara ensamstående mamma innebar ofta ett högt tempo med många glädjeämnen de veckor hon hade sin dotter. Den tystnad som infann sig när dottern flyttade kändes så massiv och trots att det gått tre år, så gjorde Lea allt för att fly den. Vanligtvis brukade hon se till att träffa någon kompis och lämna lägenheten den här första kvällen. Hon funderade över om hon skulle åka och hyra en film eller börja läsa den nya boken hon köpte häromdagen, men hon förblev stående mitt i vardagsrummet smuttandes på sitt kaffe.
Solen sken in genom de stora vardagsrumsfönstrena. Lea gick fram till balkongdörren, öppnade den, gick ut och slog sig ner i en av de bekväma utemöblerna hon skaffade för någon månad sen. Där satt hon och blickade ut över den lummiga parken, som nästan var tom på folk nu, tog en stor klunk kaffe och lutade huvudet lite bakåt, blundade och njöt av kvällssolen i tystnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar