Andas ut - andas in.
Hur hamnade vi här?
Andas ut - andas in.
Är du verkligen min?
Andas ut - andas in.
Jag orkar inte!
Andas ut - andas in.
Jo, jag måste!
Andas ut - andas in.
Det tjuter och tutar någonstans.
Vad händer?
Andas människa - andas!
"Är du ok", frågar någon.
Kan inte svara.
Jag andas ju ser du väl!
Fokusera!
Andas ut - andas in.
Jag samlar tankarna.
Blicken faller på något litet, magert, skrynkligt.
Jag känner ett tryck i bröstkorgen.
Just det! Andas ut - andas in.
Det här händer inte!
Det sticker i min vänstra arm.
Den har domnat bort.
Andas ut - andas in.
Hur länge har jag suttit så här?
Jag tittar på klockan.
När kom jag hit?
Jag vet inte.
Andas ut - andas in.
Det lilla rör på sig under min hand.
1,3 kg.
Andas ut - andas in.
Mer än en liter mjölk, mindre än ett 1,5 liters mjölkpaket.
Fågelunge?
Nej, mer som en alien med sina mandelformade ögon.
Huvudet är avsmalnat på sidorna...ja, en liten alien.
Andas!!! För guds skull glöm inte att andas!
Nu kommer någon i vit rock.
Han tittar på mig, läpparna rör sig.
Jag hör ingenting.
Nickar och hoppas att han går härifrån.
Han stör min andning.
Andas ut - andas in.
Många sladdar.
Andas ut - andas in.
Stirrar på en skärm.
Den visar fem olika kurvor.
Någon har säkert förklarat.
Jag minns inte.
Andas!!
Blicken faller in mot det lilla, magra, skrynkliga igen.
Det hugger till någonstans inuti.
Andas ut - andas in.
Kan inte bryta ihop just nu.
Fokusera!
Vad var det som hände?
Hur hamnade vi här?
Andas ut - andas in.
Hur hamnade vi här?
Andas ut - andas in.
Är du verkligen min?
Andas ut - andas in.
Jag orkar inte!
Andas ut - andas in.
Jo, jag måste!
Andas ut - andas in.
Det tjuter och tutar någonstans.
Vad händer?
Andas människa - andas!
"Är du ok", frågar någon.
Kan inte svara.
Jag andas ju ser du väl!
Fokusera!
Andas ut - andas in.
Jag samlar tankarna.
Blicken faller på något litet, magert, skrynkligt.
Jag känner ett tryck i bröstkorgen.
Just det! Andas ut - andas in.
Det här händer inte!
Det sticker i min vänstra arm.
Den har domnat bort.
Andas ut - andas in.
Hur länge har jag suttit så här?
Jag tittar på klockan.
När kom jag hit?
Jag vet inte.
Andas ut - andas in.
Det lilla rör på sig under min hand.
1,3 kg.
Andas ut - andas in.
Mer än en liter mjölk, mindre än ett 1,5 liters mjölkpaket.
Fågelunge?
Nej, mer som en alien med sina mandelformade ögon.
Huvudet är avsmalnat på sidorna...ja, en liten alien.
Andas!!! För guds skull glöm inte att andas!
Nu kommer någon i vit rock.
Han tittar på mig, läpparna rör sig.
Jag hör ingenting.
Nickar och hoppas att han går härifrån.
Han stör min andning.
Andas ut - andas in.
Många sladdar.
Andas ut - andas in.
Stirrar på en skärm.
Den visar fem olika kurvor.
Någon har säkert förklarat.
Jag minns inte.
Andas!!
Blicken faller in mot det lilla, magra, skrynkliga igen.
Det hugger till någonstans inuti.
Andas ut - andas in.
Kan inte bryta ihop just nu.
Fokusera!
Vad var det som hände?
Hur hamnade vi här?
Andas ut - andas in.
Alltså - jag fattar inte. Varför fortsätter förlossningen fastän det lilla kommit ut? Och varför väger det bara ett komma tre? Är jag ute och cyklar?
SvaraRaderaEn aning lång, tycker jag. Men det är ju en förlossning också. "Jag minns inte" är onödigt.
Välkommen till puff-gänget och tack för din kommentar. Lika stark som min text var, lika stark är din dikt.
SvaraRaderaFör tidigt född gissar jag, och våndan över att inte veta om det överlever. Traumatiskt skrivet.
SvaraRaderastark och mystisk. balanserande på livets sköra tråd. jag blev mycket starkt berörd!
SvaraRaderaJag får känslan av att du sitter vid kuvösen men känslomässigt inte ens har kommit till förlossningssalen. Du håller fortfarande på och lär dig andningsövningarna som ska hjälpa dig att föda fram ditt barn om några månader.
SvaraRaderaDetta måste varit en händelse som startat många tankar om livet och hur skört det är. Förstår nu lite tydligare varför du tyckte så mycket om min dikt "vad är livet?". Det gjorde mig så väldigt glad att den gjort intryck hos någon. Och nu när du har läst den och tolkat den utifrån ditt perspektiv kan jag berätta att den sista raden "Allt som finns, när du minns" i botten syftar på min lilla pojke som inte överlevde. Trots att han inte lever, så är han en del av livet.
Jag blir berörd långt in i själen av den här. Jag har varit där flera gånger och tänkt på samma sätt. För att inte förlora sansen måste man ju fokusera på andningen.
SvaraRaderaLÄs gärna min bok TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL, den handlar om mina 3 missfall och mina 3 mirakel.
Tänkte svara på din fråga, min lilla serie om psykopaten börjar med habegär. Det är ingen story som hänger ihop men tanken är väl att jag ska utnyttja karaktären och använda skrivpuffarna som en liten kärna till en längre berättelse. Har fått överraskande mycket positiv kritik på just det temat så det vore väl synd att inte fortsätta. Tack för att du är intresserad!
SvaraRaderaJag fattar inte hur jag kunde läsa så fel. Men bilden var inte med från början, va?
SvaraRaderaVad roligt att du misstänker Asperger. Det gör jag också men har aldrig brytt mig om att få det diagnosticerat. Tjejen blev inte neurokirurg. Inte ens författare. Men hon puffar på!
För mig känns texten som en kamp för livet. Vacker och hudlös. Fascinerande att du fångat allt som måste ha farit genom huvudet. Mitt i kaos känns det som det finns en obändig styrka.
SvaraRaderaBerör starkt! Hoppas att allt gått bra!
Jag kan verkligen känna chocktillståndet hon verkar vara i. Gripande.
SvaraRaderaDen lilla på bilden fyller snart 6 år och är stark till såväl kropp som själ och vilja!
SvaraRaderaTack för alla kommentarer. De är kul att läsa och sedan läsa min text igen och försöka se det ur era ögon, hur ni tolkade det. Tar tacksamt emot konstruktiv kritik, som kan bidra till god utveckling av mitt skrivande. =)