Bertil var ute på den vanliga promenadrundan. Med sig hade han sambons smått gråspräckliga strävhåriga tax. Han gick i sina egna tankar, när ögonen plötsligt föll på något som fick honom att se rött och stanna som om han stod vid röd gubbe.
"Du! Hallå, killen där! Du glömde något va?" Ingen reaktion. Den enda som tittade upp på Bertil var taxen, som såg ut att fundera över varför de skulle stanna till här.
"Du grabben! Plocka upp efter din hund!" ropade Bertil lite högre med tydlig irritaion i rösten. Killen vände sig nu om och mötte hans blick.
"Ingen påse", ropade han lite nonchalant till svar och fortsätte att gå från den lilla bruna högen som hans hund nyss producerat. Bertil, som inte tänkte ge sig stoppade ner handen i högra jackfickan och drog fram något ihopknycklat och genomskinligt.
"Du kan få en av mig" gastade han till killen och viftade med plastpåsen i luften. Han började gå med bestämda steg i riktning mot killen med hunden. Killen svarade bara med ett likgiltigt ryck på axlarna, vände Bertil ryggen och började gå därifrån. Bertil kände hur halspulsådern började pulsera under huden. Han var framme vid den bruna kletiga högen nu. Taxen var nyfiken och ville gå fram och nosa, men Bertil motade bort honom. Han stoppade ner sin hand i påsen som han nyss erbjudit, plockade upp bajshögen och började småspringa efter killen. Det var inte lätt att springa med en gammal kortbent tax i släptåg. Han stannade och innan han hann tänka efter hade han kastat iväg bajsklumpen i luften i riktning mot killens rygg.
"Du! Hallå, killen där! Du glömde något va?" Ingen reaktion. Den enda som tittade upp på Bertil var taxen, som såg ut att fundera över varför de skulle stanna till här.
"Du grabben! Plocka upp efter din hund!" ropade Bertil lite högre med tydlig irritaion i rösten. Killen vände sig nu om och mötte hans blick.
"Ingen påse", ropade han lite nonchalant till svar och fortsätte att gå från den lilla bruna högen som hans hund nyss producerat. Bertil, som inte tänkte ge sig stoppade ner handen i högra jackfickan och drog fram något ihopknycklat och genomskinligt.
"Du kan få en av mig" gastade han till killen och viftade med plastpåsen i luften. Han började gå med bestämda steg i riktning mot killen med hunden. Killen svarade bara med ett likgiltigt ryck på axlarna, vände Bertil ryggen och började gå därifrån. Bertil kände hur halspulsådern började pulsera under huden. Han var framme vid den bruna kletiga högen nu. Taxen var nyfiken och ville gå fram och nosa, men Bertil motade bort honom. Han stoppade ner sin hand i påsen som han nyss erbjudit, plockade upp bajshögen och började småspringa efter killen. Det var inte lätt att springa med en gammal kortbent tax i släptåg. Han stannade och innan han hann tänka efter hade han kastat iväg bajsklumpen i luften i riktning mot killens rygg.
Ajajaj,där blev han riktigt förb...Men jag förstår honom.Ett så nonchalant beteende av denne unge man. Jättebra beskrivet och tyvärr så finns dom där som skiter i att plocka upp skiten efter sina rara jyckar.
SvaraRaderaBättre att låta det ligga än att göra som en del andra gör. De tar upp skiten i plastpåsen och slänger sedan plastpåsen i naturen.
SvaraRaderaJag måste erkänna att jag inte tänkt på pappan som präst, men inser när jag läser en andra gång att man kan tolka det så. Jag prövar mig fram med karaktärerna och gillar när ni kommer med invändningar. Kan komma till nytta om jag sedan ska sy ihop det till en hel historia.
Hundbajs är en het fråga när man bor i stan.Jag kan känna med huvudpersonen. Jag skulle vilja veta vad som händer precis där storyn tar slut. Var landar skiten??
SvaraRaderaJag skrev en lång kommentar, men hade ju inte loggat in så den försvann. Ska försöka skriva om den.
SvaraRaderaFörst tack för dina kommentarer på min blogg. Det är så roligt att mina ord engagerar, trots att jag själv hade så svårt att få fatt i skrivlusten idag.
Tack också för att du berättade att slutet på din text idag var påhittad. Det är ju annars något man skulle vilja våga. :-P Är det något jag upprörs över så är det människor som är respektlösa, som den unge killen i din berättelse.
Du undrar om jag inte fascineras av vad som gör att människor hamnar i tvister. Jo, det gör jag absolut. Jag funderar ofta på hur andra tänker och ibland även OM de tänker över huvudtaget.
Orättvisor är något som gör mig väldigt upprörd. I tonåren mådde jag ofta mycket, mycket dåligt av att se och höra hur det var ställt runt om i världen. Och när jag väl hade lärt mig att "skärma av" de känslorna så drabbades jag ju av min stora sorg. När jag hade gått igenom den så fanns det ingen lust att bråka om något längre. Förstår du hur jag menar?
Ändå så har jag varit tvungen att ta väldigt många och tuffa konflikter med vår dotter när hon var liten, då handlade det verkligen enbart om de viktiga sakerna - men det var strider jämt, kändes det som. Nu har jag stridit färdigt, hoppas jag. Jag vill lägga min energi på att må bra. Vill man njuta av färden, så får man blunda för världen. En del verkar få energi av att bråka, men det gäller verkligen inte mig.
Det var en spännande idé att anteckna sådant man ser. Kan bli användbart till puffar om inte annat. Hoppas du tar det som en komplimang om jag härmar dig, för det är min avsikt. Ha en härlig och förhoppningsvis tvistefri söndag!
vilkenrolig text. jag har oxå hund så jag plockar bajs jämt. mycket bra text , bildrik och fartfylld samtidigt,
SvaraRadera