Utmaning 212 - skriv om att skörda

Förväntansfullt slet Maja upp sina paket som låg utspridda över den lilla barnsängen. Till skillnad från andra jämnåriga hade hon visat stor förtjusning när hon insåg att alla paketen var mjuka. Hon hade bara önskat sig en sak i år. Dockkläder till Fiffi. Fiffi var välbevarad för att närma sig 40 år och hade genom åren blivit älskad och väl omhändertagen av såväl mamma som mostrar och storasyster Karin, innan hon till slut hade hamnat hos Maja. Fiffis kläder hade dock slitits ut genom åren, försvunnit i samband med flytt, blivit söndertuggade av grannens hund och något plagg hade t.o.m. blivit nerspolat i toalettstolen en gång när storasyster Karin hade fått för sig att tvätta dem där. Pappa hade inte varit så glad den dagen, mindes Maja tydligt trots sin ringa ålder. Idag blev hon fyra.

Ur de färgglada paketen drog Maja fram fem små plagg och två par dockskor. Ögonen lyste på henne och hon ville genast visa Fiffi, som fortfarande låg nerbäddad i sin lilla docksäng vid sidan om Majas. Att det fanns ytterligare paket att öppna brydde hon sig inte om. Även om de också var mjuka, så var de så stora att de inte var lika intressanta.

Det blev kalas på eftermiddagen. Släkt och vänner kom, hurrade, åt tårta och gick. Det blev inga fler dockkläder och Majas tidigare förväntansfulla förtjusning började övergå till lite besvikelse och missmod. Mycket ville ha mer.

Mamma och pappa var fullt sysselsatta med att plocka undan efter kalaset och storasyster Karin syntes inte till när Maja gick med bestämda steg förbi dem ut i hallen. Hon stoppade ner dockkläderna i en liten kasse och drog på sig sina småblommiga gummistövlar. Hon fick sträcka på sig lite för att kunna öppna ytterdörren och gick sedan ut i trädgården. I sandlådan hämtade hon en grön hink och matchande spade. Hon marcherade raskt ner till trädgårdslandet och hittade en liten tom plätt mellan smultronplantorna. Hon började gräva. Det var hårt arbete och hon blev snabbt trött i handen, men eftersom hon var en mycket bestämd ung liten dam så fortsatte hon tills det blev ett lagom stort hål, där alla kläderna fick plats. Hon lade försiktigt tillbaka jorden över kläderna och plattade sedan till jorden lite lätt med händerna, så som hon gjort tillsammans med mamma när de planterade blomsterfröna i våras. Så där ja, nu var det bara att vänta. Nöjd och belåten och med jordiga knän och händer gick Maja tillbaka in igen.