Skrivpuff 148 om en form

Hon satt och tänkte tillbaka på när hon läste psykologi vid Växjö Universitet, när de läste om bitarna som rörde hur vi bemöter varandra utifrån första intrycket. Hon hade tills dess varit en populär tjej som folk tyckte om att umgås med, rolig, utåtriktad, påhittig, ödmjuk människa som inte alls insåg hur snygg hon egentligen var. Att hon var i form var inget hon tänkte på, inte heller var hon direkt intresserad av kläder utan köpte det hon tycket om oavsett om det var billigt eller dyrt. Hon gick på känsla inte märke. Hon hade alltid haft både tjejkompisar och killkompisar och hon värdesatte båda mycket. Hon var den hon var och inte så mycket mer än det.

Nu läste hon psykologi och fick lära sig saker som att kärleken var inte mer magisk än att man blev kär i de man hade i sin närhet som man såg varje dag och mer eller mindre vande sig vid, att man blev attraherad av sådana som var tillgängliga och som man hade en chans att få. Mer magiskt än så var det enligt psykologin inte. Dessutom fick de läsa om att människor som såg bra ut fick bättre bemötande överallt än människor som t.ex. var överviktiga. Hon tänkte mycket kring det och kunde inte riktigt köpa det. Nej, det stämde inte med hennes bild om hur hon bemötte människor. För henne hade det ingen betydelse alls och så var det.

Många år och hon var fortfarande den hon var och inte så mycket mer än det, fast blivit lite utav en arbetsnarkoman och hade inte längre tiden över till träning som tidigare hade varit hennes stora passion. Förutom en ny kroppsform hade hon nu en helt annan bild av det hon läste 15 år tidigare. Hon var förundrad över att hon kunde vara så mycket större än sitt tidigare själv, men samtidigt upplevde hon sig som om hon var osynlig för omvärlden. Större, men mindre synlig. Hur gick det ihop?

Folk ställde sig ofta mitt framför henne när hon skulle välja videofilm, de ignorerade henne när hon tilltalade dem och folk verkade inte alls ta notis om henne när de möttes på gångbanan. Dessutom fick hon inte alls samma leende och bemötande av expediter som andra människor. Nej, hon kunde onekligen låta bli att tänka tillbaka på de bitar av psykologikursen som hon avfärdat så raskt och som bland annat hade med form att göra. Hon hade trott mer om folk, men precis så ytliga och fördomsfulla var människor.