Skrivpuff 300 om att snubbla

Hon stod i kön till Espresso house. Hon stod inte och överblickade utbudet som de andra i kön. Hon hade tankarna någon annanstans. Dessutom beställde hon alltid samma. "En kaffe latte, tack", sa hon vant när det var hennes tur. "To go" tillade hon med ett leende.

Med latten i handen steg hon på en av stadens gröna bussar, som skulle ta henne till dit hon skulle. Hon smuttade på latten och tittade ut genom fönstret utan att egentligen notera vad de for förbi. Hon förberedde sig mentalt inför det samtal som skulle genomföras. Lite pirr i magen, men det var så det skulle vara.

Väl framme möttes hon av ett surr av röster, skratt och tjut, bollar som studsades, piskande ljud av hopprep som vevades. Hon såg några vuxna som gick runt bland de lekandes barnen och hon gick fram och frågade en av dem hur man hittade till expeditionen.

Med målmedvetna stadiga steg gick hon sedan mot en av skolans ingångar. En kvinna som också var på väg in höll upp dörren åt henne. Hon log mot kvinnan och skulle just ta några kvicka skutt uppför trappan, när hon istället snubblade till över ett av trappstegen och föll handlöst framåt. Den halvfyllda latten flög iväg som i slowmotion rakt mot kvinnan.

Några ursäkter senare satt hon på rektorns kontor och de kunde inleda anställningsintervjun. Pirret i magen var som bortblåst. Det kunde liksom inte bli värre än så här. Framför henne satt en rektor med en stor blöt kaffefläck på sin klänning.