Skrivpuff 315 om utslag

Han öppnade ögonen motvilligt till väckarklockans envisa ringningar. Tim gäspade stort och stoppade fötterna i morgontofflorna och drog på sig morgonrocken. Likt en zombie hasade han ut i köket för att som vanligt sätta på en halv kanna kaffe innan han fortsatte vidare in i badrummet. Den här gången var det något som ändrade hans morgonrutin. Mitt i de räknade kaffemåtten noterade han väggklockan och det slog honom i samma ögonblick att de under helgen gått över till sommartid. Han hade ställt om köksklockan, men glömt att ställa om väckarklockan. Han släppte kaffemåttet och rusade ut i badrummet. Där vaskade han av sig snabbt, drog på lite deo, bortade tänderna ett varv och tog en skvätt munskölj, gurglade en stund och spottade ut i handfatet. Han rusade in i sovrummet, tog kläderna som låg överst i byrålådorna utan att bry sig om huruvida de matchade eller ej. Ytterkläder, skor, portfölj och bilnycklarna.

Väl i bilen pustade han ut, tittade i backspegeln och såg delar av sin lurviga kalufs som han glömt kamma. Drog högerhanden genom håret några gånger. Drog här och plattade till där. Det blinkade av blåljus i backspegeln. Han hade inte lagt märke till polisbilen som körde bakom honom. Inte heller lagt märke till sitt läge på körbanan. Tim bromsade och körde lydigt in till vägkanten. Polismannen kom fram till Tims nervevade bilfönster och bad att få se på körkort. Därefter tog polisen fram en alkometer och bad Tim blåsa. Tim skrattade till lite och frågade om det var vanligt med rattfylla en måndag morgon, men blåste som han blivit ombedd. Tim skrattade inte när alkometern gav utslag. Han förstod inte. Det måste blivit ett misstag av något slag. Tim fick blåsa en gång till med samma resultat. Tankarna flög genom huvudet när han satt i polisbilen på väg in till polisstationen. Kunde det vara munsköljmedlet som gett utslag? Polismannen visade med en tydlig min vad han tyckte om den förklaringen och sa att de fick avvakta blodprovet.

När blodprovet visat 0 promille och han äntligen var på väg till sitt arbete, funderade han över om någon på jobbet skulle tro på ursäkten han hade till sin sena ankomst. Antagligen inte. Det var nog bättre att hitta på en vettig förklaring.