Ett ingripande
Han satt fylld av obehag och stirrade ner i golvet. Förvåning hade övergått till skuldkänslor och slutligen landat i skam. Den höll honom nu hårt i sitt grepp. Han kunde varken fly eller fäktas. Han var förstenad i sin uppgivenhet. Det här hade han inte varit förberedd på.
Det var en brokig skara människor som satt omkring honom. En konstig gruppering som inte hade särskilt mycket gemensamt mer än att de alla brydde sig om honom. De ställde nu krav och hade ett ultimatum. Ett utmananade uppdrag. Svårt, så svårt, ja nästan oöverkomligt.
Han skulle skickas iväg till ett ställe där det enda uppiggande medel som intogs var en kopp svart kaffe. Där skulle han mötas och behandlas av folk utan värderande blickar. Det var för hans bästa sa de, men för honom kändes det inte så. Inte just då.
(Veckans skrivpuffar: utmanande uppdrag, gruppering, värdering, skuld, pigga upp, gripande)
Texten ger mig bilder och flashar om droger och sorger. Mycket bra text
SvaraRaderaSvårt att få in alla dessa ord i en kort text men du lyckades.
SvaraRaderaPS. Stirrade ska det väl vara på första raden.
SvaraRaderaJa, snyggt infogande av alla orden.
SvaraRaderahandgripligt gripande
SvaraRaderakort och känslomässigt om en intervention, hoppas han förstår sitt eget ansvar.
SvaraRadera