-Allvarligt mamma. Du är bara såååå pinsam! Linnea stirrade på sin mamma som stod och kastade med huvudet och sitt mörka svallande hår fram och tillbaka i takt till musiken. Här och där glittrade det till av de naturligt silvergråa slingorna.
Annika stannade upp och tittade på de svartsminkade flickorna som var på väg ut till sin första konsert utan föräldrar. Hon log stort mot dem och sa:
-Så tjejer nu vet ni vad headbanga är för något. Vill ni prova? frågade hon retsamt. Kom igen nu, sa hon, höjde musiken och viftade åt flickorna att lämna tröskeln där de stod hopbuntade och tittade storögt på henne. Det är lätt, fortsatte Annika. Ska vi prova och se hur det funkar till er emo-musik? Det är ju liksom bara att nicka hårt framåt och sedan kasta håret bakåt igen, såhär...
En liten stund senare ringde telefonen hemma hos Annikas ex-man och hans nya fru.
-Hej pappa, det är Linnea. Skulle du kunna köra mig, Sanna och Flisan till konserten ikväll? Mamma kan inte köra oss längre. Hon skulle kanske också behöva skjuts förresten. Till akuten. Hon har skadat någon del av nacken där bak. Säkert en sån där whiplash, som faster Greta har.
Aj det gör ont. Lite kul text trots det onda :)
SvaraRaderaHahahaha underbart kanske vinet som gör det.
SvaraRaderaMen det där skulle jag kunna göra.
:)
Det är inte lätt att bli gammal;-) Bra ton i texten!
SvaraRaderaGullig text. Sista meningen (och möjligen näst sista) överflödig(a).
SvaraRadera