Skrivpuff 301 om att hymla

Hon satt förväntansfull på en av stadens innekrogar. Hon hade redan beställt ett glas rödvin som hon satt och smuttade på medan hon väntade. Smuttade för att stilla nerverna. Det var första gången hon gjorde något sådant här.

Hon hade lite motsträvigt till en början gått med på att låta vännerna hjälpa henne att öppna ett medlemskap på ett av alla internets stora utbud av nätdejtingsidor. De hade gjort det efter en av deras tjejmiddagar under mycket fniss och skratt, men ändå med seriösa intentioner. Vännerna hade tidigare försökt få ihop henne med bekantas bekanta, avlägsna släktingar och någon rörmokare som varit hemma hos Stina i ett tjänsteärende. Men någon romans hade inte uppstått.

Hon tittade på klockan och blickade ut över stadens myller. Det skulle kunna vara vem som helst av dem. Hon hade sett ett foto på honom, men det hade några år på nacken hade han skrivit. Undra vad han skulle tycka om henne. De hade skrivit till varandra i flera veckor. Först på nätdejtingsidan, sedan via msn och sms. Sista veckan hade de börjat prata med varandra i telefon. Han hade en trevlig röst och samtalen flöt på bra, precis som om de hade känt varandra i evigheter.

En röst avbröt hennes tankar. "Hej, du måste vara Katarina!" Hon vände sig om. Där stod en man med en röd ros i handen. Vem är det där, hann hon tänka innan det sjönk in......