Utmaning 221 - Skriv om en smak

De var ute och åt på en nyöppnad indisk restaurant. Det var första gången Sessan träffade Bertils nya kollega Henrik och dennes sambo Katarina. Hon tyckte det kändes skönt att de valt att träffas på neutral mark. Kvällen hade hittills fortlöpt väl. Inte alls så stelt som det annars lätt har en tendens att bli innan alkoholens avslappnande inverkan gjort sitt. Samtalet hade redan från början förflutit lättsamt och det rådde en trivsam stämning vid bordet.

Kyparen kom ut och frågade om maten hade smakat väl och de hade skickat med komplimanger ut till kocken.
-Vill ni höra något häftigt? undrade Henrik så fort kyparen lämnat dem. Katarina känner inga smaker.
-Va, sa Bertil och stirrade häpet på Katarina. Inga smaker alls? Katarina log tillbaka, höjde axlarna och ruskade på hvudet.
-Men, vadå? fortsatte Sessan och insåg att hon nog stirrade med. Hur funkar det egentligen?
-Äsch, sa Katarina. Det har alltid varit så för mig. Jag vet ju inget annat. Jag föddes utan luktsinne och då känner man ju inga smaker heller.
-Va, utbrast Sessan igen med större inlevelse denna gång. Så du känner inga dofter heller? Sessan började grunna över det. Det kändes så orättvist. Tänk att inte kunna känna dofterna som spreds i vårluften när alla blommor började slå ut. Tänk att inte ha kunnat känna smaken av den starka indiska maten de nyss åt, eller av det goda mustiga vinet de drack till. Bertil avbröt hennes tankar.
-Det hade du väl gillat Sessan? Tänk då hade du sluppit gnälla över mina stinkande fötter, som du tvingar mig tvätta noga så fort jag tar av mig skorna där hemma. Alla fyra började skratta åt den kommentaren, samtidigt som Sessan faktiskt insåg att det faktiskt fanns dofter och smaker hon gärna hade kunnat vara utan och ändå inte. Dofter och smaker var som en krydda till livet. Sessan vände sig mot Katarina igen för hon fylldes av så många frågor.
-Du sa ju också till kyparen att det smakat gott. Hur upplevde du maten vi precis åt?
-Ja, jag antar att jag upplevde den på mitt eget speciella sätt. Det finns ju mat jag tycker mer och mindre om precis som du, fast jag tänker kanske mer på konsistensen på maten än vad du gör. Jag dricker även hellre vin än öl, eftersom vinet inte är kolsyrat och man slipper springa på toaletten så ofta under kvällen som när man dricker öl. Sessan log åt det. Hon hade inte tänkt på det sättet innan, utan helt och hållet gått efter vad hon var sugen på. Dessutom, fortsatte Katarina, så dricker jag vin till maten för att ingå i den sociala gemenskapen. För att det känns trevligt att ta ett glas vin tillsammans med andra. Hon höjde glaset i en menande gest och de skålade för sin trevliga sociala gemenskap den här kvällen.