tisdag 4 augusti 2009

Utmaning 216 - Skriv om en daglig dos

Hon vaknade upp och kände genast igen det välkända trycket i bihålorna. Hon hade svårt att andas och när hon hostade till kände hon att hon var lite svullen i halsen efter ytterligare en natts munandning med tillhörande timmerdragning. Hon satte sig upp på sängkanten och försökte vakna till lite, harklade sig och sträckte på sig innan hon satte fötterna i de grå ulltofflorna och slängde den randiga morgonrocken över axlarna. Hon gick ut till toaletten för att snyta sig. Det sved lite eftersom slemhinnorna var så torra och som vanligt var det lite blodblandat som kom ut.

Hon måste lägga av med den här skiten. Hon måste söka hjälp. Det här går inte längre. Hon hade hört om folk som fått hål i nässkiljeväggen av sånt här. Det lät skrämmande tyckte hon och ryste av bara tanken. Hon hade försökt sluta själv flera gånger, men så kom senkvällen och abstinensen med tryck över bröstet och bihålorna. Det kändes som om det svullnade innuti hela ansiktet och det var svårt att andas. Då kom ursäkterna och det var lätt att ge efter. "Bara en liten dos. Man måste ju trappa ner när man har ett beroende, eller hur? Så, bara en liten dos ikväll, så att jag kan sova."

Hon visste att hon behövde professionell hjälp, men drog sig för att ringa vårdcentralen. Det var ju så pinsamt och hon ville inte ha en predikan om att det tydligt står på förpackningen att det är en korttidsbehandling med en spraydush i vardera näsborre vid behov 2-3 gånger dagligen som får användas 10 dagar i följd. De senaste åren hade hon till och med sett till att gå till olika apotek efter att en farmaceut hade lagt märke till henne och påtalat att det inte är bra att överdosera nässpray. Hon hade skyllt på den obefintliga maken då och sagt att förkylningen gick runt i familjen, medan sanningen var att hon var fast i nässprayträsket sedan åtta år tillbaka. Fast, men med en växande vilja att bli fri.

6 kommentarer:

  1. Väl skildrat. Kände igen den där svullnaden, men jag tyckte nog att den liksom tryckte till om hela hjärnan som blev slö och långsam. Jag trodde på fullt allvar att nässpray gjorde mig smartare! Nu är det dock många år sedan jag blev fri, och får numera sällan förkylningar som frestar mig att snegla på den hyllan i Apoteket.

    SvaraRadera
  2. Du (och Solkatten) har gett nässpraysträsket ett ansikte. Väl skildrat, som sagt.

    SvaraRadera
  3. Jaha, där ser man. Man får lära sig ett och annat här på skrivpuff. Farliga saker och en språngbräda till tyngre droger som munskölj och ett överdoserat användande av tandtråd. Säkert ett verkligt problem för vissa men det blir lite kul att läsa om det.

    SvaraRadera
  4. Det är min kära e-postklient som plingar när jag får ett meddelande. Det kanske inte alla gör? Jag har standardinställningen i Blogger att få ett e-postmeddelande varje gång jag får en kommentar, och så kryssar jag för att jag vill ha det för påföljande kommentarer till dagens Skrivpuff också. Sen är det bara att vänta på plingen!

    Ha en trevlig kväll!

    SvaraRadera
  5. Jag trodde att hon snortade först;-) men det var bra skildrat, man kan skämmas för ett sånt till synes oskyldigt missbruk.

    SvaraRadera
  6. hmmm nässpray ja det är riktigt farligt fick själv springa runt till andra apotek efter 7 år av nässpray illa synd bara att alla nämner det när det är försent. bra skrivet samtidigt som jag läste kom hypkondiken i mig och genas blebv jag lite tät tur att jag inte har någon spray hemma eller det var en 7 årsen jag slutade så ingen fara :)

    SvaraRadera