onsdag 12 augusti 2009

Utmaning 223- Skriv om en beundransvärd person

Vi kan inte leva ihop.
Jag älskar dig ändå,
på mitt sätt.

Du är min bästa vän.
Du lärde mig att få distans
i ett liv fyllt av Lars Norén.
Vi skrattade åt smärtan
och åt livets nyckfyllhet.

Vi kan inte leva ihop.
Jag älskar dig ändå,
på mitt sätt.

3 kommentarer:

  1. Din text känns självupplevd och naken. Det brukar alltid bli bra. Så även här. Ska jag vara petig så känner jag inte att "din bästa vän" samtidigt är någon som du beundrar. Men det är svårt att få med allt när man ska skriva kort.

    SvaraRadera
  2. En vacker smått sorglig dikt om en form av kärlek. Känndes lite som att tjuvtitta in i en privat värld.
    Jag är övertygad om att det finns många sätt att älska och att man kan älska flera på samma gång men inte på samma sätt. Vet inte om det hörde hit men det var vad mina tankar seglade iväg till.

    Ang. dyslexi Visst självklart får du läsa det eller ta andra exempel(om du stöter på något sådant som jag skrivit) som du anser kan vara tillhjälp för andra i sammastuation. Jag vill inte att andra ska behöva vänta nästan ett halvt liv innan de kan våga vara sig själva och se att alla människor får ta samma plats i sammhället. De som är ordpoliser (trist nog finns det allt för många sådana på nätet) och nedvärderar en bara för att man vågar synas med sina svårigheter, de är de som har problem, dem ar det bara att skita i. Dyslexi i sig är inget problem så länge vi inte ser det som ett hinder.

    Läs: https://www.blogger.com/comment.g?blogID=4375981697231195302&postID=6446783192114729006
    Denna killen som skriver här (sammanhanget har ingen betydelse) tycker jag är en fantastiskt modig 18 åring. Han diskuterar sin hobby med mestadels "gubbar" som endel har ett gamaldags sätt att se på hans handikap. Men han rättar inte, bara vågar ta plats. Tycker det är beundransvärt.

    SvaraRadera
  3. Vacker, lidelsefull och beundransvärd...

    ///

    Nawal från Alleyezonislam...

    SvaraRadera