Utmaning 220 - Skriv om något flyktigt

Den satt där, orörlig i hörnet där taket mötte väggen. Hon avskydde det här, men gick ändå ut och hämtade flugsmällaren i städskåpet. Hon skulle inte kunna somna med den där uppe i sovrumshörnet. Så var det bara. I sitt huvud sa hon förlåt upprepade gånger. Förlåt, förlåt, förlåt, men jag klarar inte av att släppa ut dig. För om du då skulle krypa upp på min hand, eller trilla ner på mitt lår så skulle jag nog dö. Hon visste rent intellektuellt att det sista inte stämde egentligen. Visst, hon skulle få panik, hjärtfrekvensen skulle öka drastiskt och hon skulle börja svettas som om hon sprang ett marathonlopp, men hon skulle inte dö. Varför kunde hon inte vara rädd för hajar istället. Risken att stöta på dem i svenska farvatten var minimal och att stöta på dem i ens sovrum var helt obefintlig. Hon suckade och gick tillbaka in i sovrummet med flugsmällaren i högsta hugg.

Herre jäklar, det var en stor jävel. Hon fick helt enkelt gå ut i vardagsrummet och hämta Majgull Axelssons bok Aprilhäxan med ifall den trillade ner på golvet. Hon kände tyngden av Aprilhäxan i handen. Den hade varit med om det här många gånger tidigare. Det var verkligen ett mordverktyg av högsta kvalitet. Hon sa förlåt några gånger till för sig själv och sedan gick hon till verket.

Det gick fort. Hon vevade till den med flugsmällaren. Den hade tappat balansen och mycket riktigt trillat ner på golvet, där den först verkade omtöcknad och sedan fått fart och skyndade sig mot golvlisten. Snabbt och vant slängde hon Aprilhäxan i dess riktning. Det var över nu. Så obehagligt flyktigt lätt det var att släcka livet på något levandes.