söndag 2 augusti 2009

Utmaning 214 - Skriv om att välja sida

Amanda satt i mitt kök rödgråten med en tekopp framför sig. Klockan var alldeles för mycket för kaffe och det hade hunnit bli mörkt utanför köksfönstret sedan hon kom. Den häftiga gråten hade lugnat sig nu och några eftersläntrande stilla tårar letade sig sakta ner för hennes kinder. Vi satt där båda tysta och smuttade på vår heta dryck. Jag hade redan tidigare ringt hennes föräldrar och berättat var hon befann sig. De hade sagt att de var tacksamma, men jag hade ändå hört något i rösten som fick mig att förstå att de nog tyckte det var lite obehagligt att hon sökt upp just mig, hennes lärare och mentor på skolan. Jag hade lugnande sagt att jag förstår vad det innebär att gå igenom en skilsmässa och att jag själv gick igenom en förra hösten. Vi hade kommit överens om att hon fick sova över hos mig för att få lite andrum och att hon skulle komma hem efter skolan imorgon.

Hennes historia hade rört mig så att jag hade fått svälja klumpen i halsen och blinka bort trycket som växte i tårkanalerna. Hon berättade att hon var glad att de äntligen skulle skiljas. Hon tyckte de kunde gjort det för länge sedan, medan hon var liten nog att ha fått växa upp med lyckliga föräldrar på varsitt håll. Hon kunde inte minnas någonsin sett sina föräldrar lyckliga ihop, förutom i deras första gemensamma fotoalbum. Där stod de tätt omslingrandes, med glittrande ögon och härliga leenden och skratt. Nu skulle fotoalbumen och korten delas upp i två flyttlådor och Amanda skulle få välja vilken flyttlåda hon ville följa med, som om det inte var jobbigt nog att vara 14 år.

5 kommentarer:

  1. japp vissa saker borde 14 åringar slippa helst borde hon ju sluppit se sina föräldras kärleklösa förhållande i 14 år finns mycket som borde sluppits i denna text blev lite sorgsen av det

    SvaraRadera
  2. Fint. Jag hade precis samma tanke själv och skrev först en text som var ett brev från en 14-årig Linda till sina grälande föräldrar. Men det var svårt och jag raderande den snabbt. Du har lyckats betydligt bättre!

    SvaraRadera
  3. Det som tar mig hårdast är att hon ser lyckan i ett fotalbum men aldrig har upplevt det. En nära beskrivning av något som är alldeles för vanligt förekommande och där jag själv tyvärr är en del av statistiken.

    SvaraRadera
  4. Jag tycker om att det finns någon som fångar upp flickan. Tänker på Patricia Tudor Sandahls ord om att det kan reparera mycket om någon enda person ser.
    Så i ledsamheten fanns också det goda för mig. Finstämd text!

    SvaraRadera